Jag saknar mitt liv i Manhattan, Jag saknar allt. ALLT! Tom det jävla skit rummet jag o D bodde i. Då menar jag ett rum på ca 10kvm som vi var inklämda i.



Exakt varenda dag när jag var ute gick jag och tittade upp mot husen och var så glad av att vara där.
Min mamma sa när hon va och hälsade på mig att hon blev stressad av alla människor och all fart, nu är det förstås inte lika mycket liv och rörelse i alla områden men jag blir tvärtom.










Jag älskar Manhattan. PUNKT!

Eftersom jag somnade i soffan när det var dags för core passet på Sats får jag nu bege mig på lång lång lång prommis ist.

Tjillevippen