Dags att skriva nåt...
Publicerat: 2010-11-28 kl. 23:53:41
Jag är så trött på allt, det känns som om jag är helt slut i själen.
Mitt liv består av att jobba och ligga i sängen. Jobbar 40 timmar på 4 dagar sen är jag ledig tre dagar då jag mestadels ligger i sängen och uträttar nada. Ett träningspass slinker in några ggr i veckan man utöver det så har jag inte ens lust eller ork till något annat. Jag har ingen vilja till nånting alls. När jag sover så vaknar jag ca 5ggr per natt. Känner mig aldrig utvilad.
Så mkt drömmar också, senaste så var det jag och D som skulle på nå möte på amerikanska ambassaden. Jag hade något handskrivet papper med mig där det stod en historia om oss men en vindpust fick den att flyga ur min hand och jag fick panik neeej det var vårt enda bevis så jag försöker frenetiskt skriva en ny men hinner inte för hovmästaren på mitt jobb ropar långt borta att vi måste komma för de har hittat tid att klämma in oss på intervju. så vi får komma till en asiatisk man i ett bås utomhus (det var sommar) och han frågar såklart efter bevis och jag visar bara min lilla lapp där jag hunnit skriva en mening han. Ambassadmannen säger att det såklart inte är tillräckligt och ber D att gå iväg ett tag så han får prata med mig. Han ber mig berätta vår historia men jag hinner inte säga ett enda ord innan jag börjar storböla som jag vet inte vad. jag fortsätter ett bra tag och D hinner komma tillbaka samtidigt som ambassadmannen håller upp nåt slags mynt som skulle symbolisera att vi blev godkända. Godkända i den meningen att jag fått mitt Fiancevisa och kan åka till USA och gifta mig.
I april va han här och Han friade den jäkeln, var inte beredd på det alls. vi hade planerat att ansöka om fästmövisa men att göra det hela så officiellt blev en surprise.
Den där jävla ansökan då, inskickat i juni med en moneyorder på 455 dollar...vi väntar o väntar....o väntar. 3 månader. till slut ringer vi USCIS och det visar sig att de inte ens fått in vår ansökan. D ringer i sin tur western union där han postade det och tydligen så hade deras postlåda blivit rånad, nån som varken jobbar för western union eller immigration plockade ut pengarna istället. Myyycket kul. I september skickade vi in en ny som vi iaf vet nu ligger inne under behandling men hur lång det kommer att ta får vi se.
Hela mitt födelsedagsfirande blev fiasko också. bitter? ja
Mitt liv består av att jobba och ligga i sängen. Jobbar 40 timmar på 4 dagar sen är jag ledig tre dagar då jag mestadels ligger i sängen och uträttar nada. Ett träningspass slinker in några ggr i veckan man utöver det så har jag inte ens lust eller ork till något annat. Jag har ingen vilja till nånting alls. När jag sover så vaknar jag ca 5ggr per natt. Känner mig aldrig utvilad.
Så mkt drömmar också, senaste så var det jag och D som skulle på nå möte på amerikanska ambassaden. Jag hade något handskrivet papper med mig där det stod en historia om oss men en vindpust fick den att flyga ur min hand och jag fick panik neeej det var vårt enda bevis så jag försöker frenetiskt skriva en ny men hinner inte för hovmästaren på mitt jobb ropar långt borta att vi måste komma för de har hittat tid att klämma in oss på intervju. så vi får komma till en asiatisk man i ett bås utomhus (det var sommar) och han frågar såklart efter bevis och jag visar bara min lilla lapp där jag hunnit skriva en mening han. Ambassadmannen säger att det såklart inte är tillräckligt och ber D att gå iväg ett tag så han får prata med mig. Han ber mig berätta vår historia men jag hinner inte säga ett enda ord innan jag börjar storböla som jag vet inte vad. jag fortsätter ett bra tag och D hinner komma tillbaka samtidigt som ambassadmannen håller upp nåt slags mynt som skulle symbolisera att vi blev godkända. Godkända i den meningen att jag fått mitt Fiancevisa och kan åka till USA och gifta mig.
I april va han här och Han friade den jäkeln, var inte beredd på det alls. vi hade planerat att ansöka om fästmövisa men att göra det hela så officiellt blev en surprise.
Den där jävla ansökan då, inskickat i juni med en moneyorder på 455 dollar...vi väntar o väntar....o väntar. 3 månader. till slut ringer vi USCIS och det visar sig att de inte ens fått in vår ansökan. D ringer i sin tur western union där han postade det och tydligen så hade deras postlåda blivit rånad, nån som varken jobbar för western union eller immigration plockade ut pengarna istället. Myyycket kul. I september skickade vi in en ny som vi iaf vet nu ligger inne under behandling men hur lång det kommer att ta får vi se.
Hela mitt födelsedagsfirande blev fiasko också. bitter? ja
